Så här är det, jag vet att det kanske inte anses vara inom de "normala ramarna" att vara ensamstående förälder, frivilligt. Men jag gillar det faktiskt. Och jag brukar verkligen inte gnälla över att jag är det heller. Jag tycker vardagen fungerar precis lika bra som för alla som är mamma och pappa. Men i natt, kunde jag ha gett vad fan som helst för att ha haft en pappa med i bilden. Ludde har alltid sovit bra på nätterna, redan när han bara var en månad gammal så sov han hela nätterna igenom, men i natt vägrade han. Han somnade ganska tidigt på kvällen och när jag själv skulle gå och lägga mej, runt elva, så vaknade han så klart. Gjorde ingen stor sak av det, han brukar somna om ganska fort när jag ligger bredvid om han vaknar till. Men inte i natt, han gapade och skrek, viftade med armar och ben, slet mej i håret sparkade vid ett tillfälle mej i ögat, nöp mej, rev mej samtidigt som han illtjöt. Klockan 4 i natt somnade han, äntligen. Det här var ärligt talat den jobbigaste natten någonsin under Luddes snart två år. Jag har varit trött och sur typ hela dagen, och samma sak med lilleman. Ingen kul dag med andra ord. Blev inget dagis för Ludde i dag, eftersom att ingen av oss hade ork för det. Usch, hoppas på en bättre natt i natt, så han får gå till dagis i morgon iaf. O så är det dags att tvätta i morgon, 11-16, men funderar på om jag ska kolla om morgontiden är ledig med, dumt att boka dubbelt men jag måste tvätta sängkläder och mattor oxå. Tar en stund eftersom jag inte vill tvätta i den gamla maskinen där nere. Nä, nu är det snart dags för dubbla avsnitt av DHW, o de kan jag ju bara inte missa. ;) Godkväll!