Vädret är helt bedrövligt. Känns inte kul att göra nåt alls. Men det är sagt att vi ska åka ut till mamma o dom o göra i ordning inför Idas student i morgon. Då har man lite att göra åtminstone.

Igår var jag ju barnledig i några timmar. Det var skönt. Ida skulle komma och kidnappa Ludde nån gång nästa vecka oxå. Ska bli skönt. Känns som om Ludde och jag går varann lite på nerverna i mellanåt. Fast det är väl så det ska va?


Pratade med mamma igår om det här med Luddes gränser.
Han är väl inne i nån trotsperiod just nu, då ingenting passar herrn. Och får inte då som han vill så slåss han, HÅRT på mej, hela tiden. Och jag måste få stopp på det.

Har klurat länge på hur jag ska kunna lösa det, för det här med att ta tag i honom o säga ifrån till honom har varit och är sjukt jobbigt. MEN, jag kom på häromdagen vad det är som gör att det blir så jobbigt.

Jag är nog rädd för att han ska älska mej mindre om jag tar tag i honom och säger ifrån, men som mamma sa igår: Det är nog tvärtom, han älskar dej mer om han har lite gränser.
Och visst är det nog så, så från och med nu ska jag bli bättre på att säga ifrån. Punkt slut!

Nu låter det nog som om han skulle vara värsta bråk-ungen, men så är det ju inte. Han slåss inte på andra, och är inte elak. Utan det är mot mej, när han inte får som han vill.
Annars är han världens goaste unge!


Nä, ska ta och dricka upp kaffet här och gå hem och styra lite. :)


Goodbye!